En del kvinnor, särskilt omföderskor, kan känna sammandragningar tidigt, ibland redan i vecka 16 till 22. En sammandragning är ofarlig och de gör inte livmodertappen mjuk. Därför sätts heller inte ett etablerat förlossningsarbete igång vid sammandragningar. Om du har mycket kraftiga sammandragningar brukar man kontrollera just livmoderhalsen med tanke på för tidigt förlossning. Är livmoderhalsen försvagad så kan kraftiga sammandragningarna göra att den öppnar sig i förtid.
Gör sammandragningarna tidigt i graviditeten trots allt ont, så kan det vara en signal på att något inte är bra. Det kan handla om en alltför stor belastning, att du är överansträngd eller stressad. Bästa sättet att motverka besvären är att vila och ta det lugnt.
Vid sammandragningar kan det även kännas som att magen putar ut, men oftast trycker det inte neråt underlivet. Sammandragningar startar från olika håll i livmodern och sprider sig oregelbundet över den. Ofta försvinner sammandragningar när du vilar eller slappnar av, men del känner av dem även på natten. Sammandragningar pågår oftast en eller ett par timmar för att sedan avta.
Mot slutet av graviditeten, oftast någon gång efter vecka 37, kan sammandragningarna bli mer intensiva och göra lite ont, kanske som mensvärk. Detta kan i så fall vara förvärkar.
Många gravida undrar hur sammandragningar känns. Dela gärna med dig av dina erfarenheter och rösta på det valet som stämmer bäst överens med hur du känner / kände.
Under graviditeten så övar livmodermuskeln inför förlossningen genom att dra ihop sig och sedan slappna av. Detta kallas för sammandragningar. Ofta känns sammandragningar från och med mitten av graviditeten.
Sammandragningar gör normalt inte ont, men det kan ändå vara skönt att vila och slappna av. Om sammandragningarna förändras och gör mer ont så kan det istället vara förvärkar inför förlossningen. Sammandragningar, förvärkar och förlossningsvärkar är egentligen i stort sett samma sak, fast med olika intensitet.
Normalt sett försvinner sammandragningar vid vila eller avslappning. Om de inte gör det och du är i slutet av graviditeten så kan det vara förvärkarna som börjat. Sammandragningar vid vila är även vanligare om du är omföderska. Det kan också vara något annat som utlöser sammandragningarna såsom exempelvis en urinvägsinfektion. Om dina sammandragningar vid vila är så intensiva, starka och oregelbundna att du börjar bli utmattad eller behöver få tips för att lindra smärtan så ring till förlossningsavdelningen och rådfråga. Är du orolig så ska du alltid rådfråga vården.
Sammandragningar runt mitten av graviditeten kan även de göra lite ont. De ska dock inte vara extremt smärtsamma. Om detta är fallet så prata med vården. Sammandragningar mot slutet av graviditeten kan vara mer smärtsamma och det också vara att värkarna kommit igång tidigare än väntat. När du är gravid så har du i slutet av graviditeten täta träffar med din barnmorska så tveka inte att fråga om du känner dig orolig.
Sammandragningar kan vara besvärande och det kan ibland vara skönt att få lite hjälp för att att kunna slappna av. Här är några tips för att lindra:
Smärtlindring med TENS kan ske på två sätt. Det ena sättet är att blockera smärtan i området där du har ont. Det sker med högfrekvent stimulering. Det andra sättet är att göra så att kroppens eget system för att lindra smärtan förstärks. Detta sker oftast med lågfrekvent stimulering. Det gör att fler endorfiner frigörs i kroppen. Endorfiner är hormoner som finns i kroppen och som lindrar smärta.
Läs mer om smärtlindring med en Tens apparat under graviditeten Här
Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna kommer mer regelbundet, och gör ont även efteråt. Först blir magen hård, precis som tidigare. Men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk.
När kroppen börjar bli redo för förlossning övergår sammandragningar till förvärkar. Förvärkar är kroppens sätt att ytterligare träna sig inför förlossningen. Ofta kan man ha täta värkar som kommer mer regelbundet och som upplevs som något smärtsamma och obehagliga. Till skillnad för förlossningsvärkar så försvinner förvärkarna efter ett tag för att ta ett längre uppehåll.
Förvärkar kan hålla på från ett par timmar till flera dagar och startar oftast en tid innan det är dags för förlossningen.
När man har förvärkar så brukar magen bli hård en stund för att sedan mjukna igen. Ofta känner man att det pressar och trycker nedåt. Trycket kan vara mycket uttalat och upplevas som obehagligt, men det är i regel inte förenat med ren smärta. De svagaste förvärkarna känns inte alls och de starkaste kan kännas som molande mensvärk.
Livmodern är en muskel som vid förvärkar tränar inför förlossningen genom att den drar sig samman. En förvärk börjar från toppen av livmodern och sprider sig neråt. Vid förvärkar är värkarna oregelbundna, intensiteten förändras inte, de kommer med allt kortare mellanrum och de varar inte så länge. Förvärkar kan ibland göra ont och det är då svårt att skilja dem från förlossningsvärkar. Är du i slutet av graviditeten och känner dig osäker så ska du alltid ringa till förlossningen eller rådfråga din barnmorska.
Ofta känns förvärkar värre mot kvällen. Det är även vanligt att förvärkarna känns mer vid förstoppning. Normalt är det inte farligt, men en signal på att du skall ta det lite lugnare i livet, både privat och på arbetet.
För en omföderska kan förvärkar komma både tidigare och senare. Generellt brukar man säg att förvärkar är vanligare hos omföderskor än hos förstföderskor. Det finns dock ingen regel för detta utan det varierar åt båda hållen. Om du är omföderska kan det vara bra att kontakta förlossningen något tidigare, eftersom öppningsfasen ofta går fortare när du har genomgått fasen tidigare.
Förvärkar är en naturlig del av graviditeten och viktiga för att förlossningen ska komma igång. Det finns en del som tyder på att förlossningsarbetet kan stanna av om man försöker lindra förvärkarna. Om de inte är mycket smärtsamma så ska man därför fundera på hur lägligt det känns att ha förvärkar innan man försöker lindra dem.
Förlossningsvärkar är de värkar som syftar till att trycka ut barnet ur livmodern. Förlossningsvärkar kommer regelbundet och blir starkare och mer långvariga efterhand. Känner du tre värkar på tio minuter så är det dags att ringa förlossningen.
När de förlossningsvärkarna sätter igång ska du ringa förlossningen för att ta reda på om du ska åka in. Många tror att värkarna börjar när vattnet går, men i verkligheten går vattnet inte alltid innan värkarna börjar. I själva verket kan det snarare vara tvärtom, att värkarna börjar innan vattnet går.
Förlossningsvärkar är de värkar som ska hjälpa barnet ut genom förlossningskanalen. Detta sker genom att livmodern drar ihop sig och på så sätt trycker barnet nedåt.
Förlossningsvärkar är nästan alltid förknippade med någon form av smärta. De kan dock variera mycket i intensitet och upplevs mycket olika av olika kvinnor. Smärtan börjar ofta i ryggen för att sprida sig framåt till nedre delen av livmodern och ibland ner i låren. Ofta känner man även smärta i magtrakten, i ljumskarna och i slidområdet.
Till skillnad från förvärkar så ökar förlossningsvärkarna hela tiden i styrka, längd och täthet. Förvärkar kan upphöra när du rör på dig eller när du reser dig upp. Är det förlossningsvärkar så tilltar värkarna när man är upprätt och rör på sig. Vid en förlossningsvärk så andas du ofta lite flåsigt.
”En förlossningsvärk är smärtsam, de återkommer regelbundet samt blir tätare och tätare. En förlossningsvärk går inte över om man byter position eller tar en dusch eller vilar.”
Tips! Använd TENS apparaten Elle Tens 2 som har en inbyggd timer för att mäta värkarnas frekvens.
En förlossning är en process som numera delas upp i fyra olika faser beroende på i vilket skede av födelsen kroppen befinner sig i.
Det kan vara bra att veta att man som förstföderska i de flesta fall har en lite längre förlossning, då kroppen trevar sig fram för att hitta vad som känns naturligt. Har man fött barn förut så brukar kroppen veta vad den ska göra och det går oftast lite snabbare. Det är i latensfasen som den största tidsskillnaden brukar ligga - en förstföderska brukar öppna sig ungefär en centimeter i timmen, medan det oftast går snabbare med andra barnet. En tidig indikation på att latensfasen och förlossningen är på gång är den beryktade slemproppen: för några är det mer som en ökad flytning, för andra en hel slemklump som hamnar i trosan.
När värkarna börjar smyga sig på är det latensfasen som dragit igång. Den är startskottet för att nio månaders pirrig väntan börjar gå mot sitt slut. I början är värkarna svaga, oregelbundna och olika långa. Är det första gången man väntar barn så är det som sagt oftast denna fasen som tar längst tid - det kan ta några timmar upp till ett dygn – medan en omföderska ibland kan hoppa över denna fasen helt.
Värkarna kommer gradvis tätare och tätare - det är musklerna i livmodern som arbetar med full kraft medan livmoderhalsen kortas ner och vidgar sig. De första fem centimetrarna är de som brukar ta längst tid. Ledbanden som håller samman bäckenbottens ben sträcks ut och stramar. Samtidigt så mjuknar livmodertappen, riktas framåt och börjar utplånas (eller förkortas).
Under större delen av latentfasen är man hemma. Det kommer göra ont, mer och mer ju längre tiden går. Använd en Tens apparat för att lindra smärtan. När man känner att värkarna kommit igång så är det bra att höra av sig till förlossningsavdelningen så de vet och kan planera för att ni snart vill komma in på förlossningen.
Nu är det dags för livmodertappen att helt öppna sig så att barnet kan komma ut. Den ska vidgas till 10 cm och nu börjar värkarna kännas starkare, bli längre och mer regelbundna. Här är det oftast skönt att få komma in till förlossningen då det kan behövas hjälp att hantera förlossningssmärtorna. Har fostervattnet inte redan gått så är det vanligt att det händer ungefär nu. Mot slutet av öppningsfasen passerar barnets huvud ett ställe i bäckenet som kallas spinae, där det är extra trångt. Det är vanligt att man känner ett hårt tryck mot bäckenet och ofta blir man illamående, vissa kan till och med kräkas.
Det är nu som man brukar kunna känna att man helt tappar kontrollen, att nu räcker det - barnet får stanna kvar i magen och jag tar på mig jackan och går hem istället. Eller att man ropar efter att sövas ner och väckas när allt är klart. Man blir arg, frustrerad och irriterad för att smärtan kan kännas helt ohanterlig. Partnern kan få sig en släng av sleven, kanske också barnmorskan eller andra oskyldiga personer i rummet. Det är helt normalt och helt okej! Försök andas, släppa in lugnande och stöttande ord från omgivningen och låt barnmorskan hjälpa till att återfinna styrkan (för man pallar mer än man tror) och energin att orka med den kommande fasen som slutar med barnet i famnen.
Barnet jobbar sig hela tiden neråt, utåt och genom att byta mellan olika förlossningsställningar kan man hjälpa det på traven. Ännu är det inte dags att börja krysta, utan det handlar mer om att försöka underlätta – eller stå ut om vi ska vara ärliga – när barnet rör sig neråt i förlossningskanalen. Det är först när barnets huvud trycker mot bäckenbotten som krystningen kan börja, och det kommer att kännas när det är dags – för då byter värken karaktär. Det kommer kännas som ett kraftigt tryck bakåt, lite som att man verkligen behöver bajsa, och kroppen kommer svara med en krystning.
Hur lång tid man behöver krysta för att barnet ska komma ut genom slidöppningen är olika - det beror på många olika faktorer, till exempel hur mycket kraft man har kvar eller hur avslappnad man är. Barnmorskan finns där och stöttar, guidar och berättar när det kan vara bra att trycka på lite extra. En, ibland två, värkar efter att barnets huvud kommit ut så brukar resten av kroppen följa med. Så den här fasen slutar med livets mirakel - barnet föds, lungorna fylls av luft och man får äntligen påbörja livet utanför magen tillsammans. Märkligt nog försvinner nästan all smärta i den stunden, något de flesta som fött ett barn blir både förvånade och lättade över.
En stund efter att barnet kommit ut är det dags för moderkakan att släppa och krystas ut. Det sker genom att livmodern drar sig samman och det känns som att ytterligare en värk är på väg. Barnmorskan kommer se när det sker, och berätta att det är dags att krysta fram moderkakan och hinnorna som omslöt barnet. Den krystvärken brukar dock kännas som en sommarbris i jämförelse med det värkarbete man just gått igenom. När moderkakan släpper från livmoderväggen så börjar det blöda där den suttit, barnmorskan kommer känna och trycka på magen och se så att livmodern drar ihop sig ordentligt. Sedan undersöks moderkakan så att man är säker på att den kommit ut i sin helhet, eftersom kvarvarande rester av den i livmodern kan ge upphov till infektioner och blödningar senare.
När förlossningen är över kontrolleras underlivet av en barnmorska som syr eventuella bristningar, vilket alltid görs med någon form av bedövning. Är det en större bristning kommer den sys av en förlossningsläkare. När det är gjort från man duscha, byta till rena kläder och ha en mysig fikastund för att njuta av det magiska som just hänt - ett barn är fött och med det också en familj.
Läs mer om smärtlindring med en Tens apparat under graviditeten Här
En barnmorska på förlossningen berättar om Tens
Din expert inom Tens
TENS-apparaten kan du använda hemma under det första skedet av värkarbetet när förlossningen sätter igång och sedan fortsätta under hela förlossningen.
”Praktisk och smidig hyrtjänst där tensapparaten levererades med enkla och tydliga instruktioner. Jag var jättenöjd med tensapparaten som jag använde som enda smärtlindring under hela öppningsskedet. Utöver bra smärtlindring gav den också en känsla av kontroll när jag kunde styra intensiteten under förlossningsprocessen. Jag rekommenderar alla att prova tens som smärtlindring!”
- Caroline
Produkten har blivit tillagd i varukorgen