TNS – Transkutan nervstimulering
TENS – Transkutan elektrisk nervstimulering
I början kallades metoden TNS, men senare menade man att detta egentligen bara innebar någon slags nervstimulering genom huden vilket även kunde innefatta t ex massage. För att förtydliga att det rörde sig om elektrisk stimulering lade man till E. Sådeles kan man säga att när man i litteraturen stöter på TNS eller TENS är de att anse som identiska.
TENS är en lättanvänd, portabel metod för smärtlindring. Metoden används mest mot långvarig smärta, framförallt inom neuropatisk och djup muskuloskeletal smärta. Dock används TENS även i mindre omfattning mot akut smärta såsom förlossningssmärta. Metoden bygger på grindteorin genom att den genom elektriska impulser ger nervsignaler i grova afferenter, som segmentellt hämmar de nociceptiva afferenternas signalöverföring i dorsalhornet. Själva stimulatorn är en liten apparat med två AA batterier. Apparaten har en storlek som gör att den lätt kan bäras i fickan. Vanligen kan man ställa in apparaten på att ge antingen hög eller låg frekvens. Hög är som regel 80-100 Hz (impulser per sekund) medan låg brukar vara ca 2 Hz. Man kan även själv ställa in intensiteten – strömstyrkan i stimuleringen. En elektrisk strömkrets åstadkommes genom att apparaten via ett par elektroder (plattor) ansluts till huden där ytliga nervtrådar stimuleras. ”depoliraseras”. Elektroderna sätts på huden över det smärtande området eller över nerver som innerverar området. När man med hög frekvens ökar strömstyrkan stimuleras först de grövsta nerverna vilket som regel ger en surrande, vibrerande eller tryckande sensation vid stimulering med hög frekvens. Användaren reglerar själv stimuleringsintensiteten så att man känner vibrationer eller parestesier i det smärtande området.
Smärtlindring uppkommer vanligen inom några minuters stimulering om man använder den höga frekvensen. Full effekt brukar uppnås efter 15-20 minuters stimulering. Smärtlindringen kan sedan stå sig i flera timmar efter stimuleringen. Om man stimulerar med låg frekvens måste man ha muskelkontraktioner för att uppnå effekt. Dessutom tar det längre tid innan man märker någon smärtlindring, som regel krävs över 20 minuters stimulering.
Ett par år efter publiceringen av grindteorin utvecklades de första apparaterna. Man fann att stimulering kunde höja smärttröskeln i området runt stimuleringen. Elektroderna applicerades över huden med motsvarande innervation som det smärtande området. Den första apparaten byggdes med en stimuleringsfrekvens på 100 Hz. Detta har senare kallats högfrekvent TENS eller konventionell TENS. Detta brukar anges som Hi-TENS på apparaterna.
Senare utvecklades även apparater med en lägre frekvens. Man såg att en stimulering med bara enstaka impulser per sekund kunde leda till muskelkontraktioner, och detta i sin tur till smärthämning. Denna typ av stimulering blev inte praktiskt gångbar förrän man byggde apparaten så att varje impuls egentligen var en samling av mycket snabbare impulser, så kallade impulståg.
Denna typ av elektrisk stimulering till vävnaden tolereras mycket bättre än enstaka impulser på ca 2 Hz. Denna stimulering kallas lågfrekvent TENS eller akupunkturliknande TENS och förkortas Lo-TENS.
Sjölund/Eriksson har i olika försök i slutet på 1970-talet påvisat att endorfinsystemet är inkopplat i verkningsmekanismen för lågfrekvent TENS.
Man kan nu sammanfatta TENS verkningsmekanismer på följande sätt:
Vid konventionell TENS (Hi) aktiverar man den segmentella grindmekanismen. Detta kräver att stimulering ges i samma segment som smärtan finns inom. Eftersom det alltig är en viss spridning av afferenter ca 1-2 segment upp och ner i ryggmärgen kan man säga att man kan stimulera inom smärtsegmentet +/- 1-2 segment.
Vid akupunkturliknande TENS (Lo) aktiverar man den supraspinala descenderande generella smärthämningen. Denna går delvis över endorfinsystemet. Denna smärtlindring är således inte bara utbredd inom segmentet för stimulering även om den är som kraftigast där. Kraftiga muskelkontraktioner krävas för att effekt ska uppnås. Man ska stimulera minst 15-30 minuter för att erhålla god effekt.
För att kunna ge elektriska impulser till kroppen krävs en pulsgenerator (Tens apparat), dvs dosa med elektronik och energikälla samt 2 eller fler plattor med tillhörande kablar.
Själva plattorna finns i olika utföranden och olika storlekar. Enklast är att använda stora plattor eftersom man då oftast bara behöver använda ett par.
Målet för stimuleringen är att åstadkomma aktionspotentialer i perifera myeliniserade nervtrådar antingen från huden vid Hi TENS eller djupare vid Lo-TENS samtidig som man vill undvika att stimulera nociceptiva nerver.
Vid konventionell TENS (Hi) krävs parestesier inom det smärtande området och impulserna ska komma in på samma segmentella nivå som smärtimpulserna. Vid akupunkturliknande TENS krävs kraftiga muskelkontraktioner, helst i muskler med samma segmentella innervation som det smärtande området.
Läs gärna mer här om Tens apparaten
TENS-apparaten kan du använda hemma under det första skedet av värkarbetet när förlossningen sätter igång och sedan fortsätta under hela förlossningen.
”Praktisk och smidig hyrtjänst där tensapparaten levererades med enkla och tydliga instruktioner. Jag var jättenöjd med tensapparaten som jag använde som enda smärtlindring under hela öppningsskedet. Utöver bra smärtlindring gav den också en känsla av kontroll när jag kunde styra intensiteten under förlossningsprocessen. Jag rekommenderar alla att prova tens som smärtlindring!”
- Caroline
Apparaten är mycket enkel att använda och helt utan biverkningar.
Vi skickar nästan alltid samma dag vid order före klockan 15 om ni behöver leverans omgående. Annars uppger ni planerat förlossningsdatum vid utcheckningen så skickas vi ca 2 veckor innan.
Tejpa ihop lådan, klistra på den medskickade returportolappen och lämna in hos närmaste PostNord ombud.
Produkten har blivit tillagd i varukorgen